Isabelle Ståhl

Varför är du inte feminist?
Vilket resonemang du än har håller det inte.

Det är ju bara att slå på mtv eller eller slå upp en kultursida i en tidning för att bli förbannad över könsmaktsoordningen.


Eller läsa Fredrik Virtanens blogg idag.
http://studiovirtanen.blogspot.com/2007/09/sm-saker-som-smrgstrta-och-en-ovanligt.html - alla han nämner i texten är män. jag kräver inte att han ska kvotera in tjejer, men se på strukturen. Musik, populärkultur och finkultur är fortfarande mansdominerade områden.


helgens lärdomar: behåll inte åtta kilo böcker i väskan när du ska ut på kvällen. grönt te med citronsmak är inte så gott som det låter. det smakar ungefär som Yes-diskmedlet luktar. det ska tydlligen vara bra mot cancer. inte bota, men förebygga. äeh, jag förutsätter att de där monsterreklamkampanjerna för cancerfonden gett effekt till typ 2065 då jag borde vara i riskzonen.

Kvällens låt är Scorpions version av japanska folkmelodin Kojo no tsuki från Tokyo Tapes (1979) http://www.youtube.com/watch?v=rxgtrE1d1NE&mode=related&search=
jag har alltid tyckt att hårdrock och old school folkmusik gör sig bra ihop.

"På Söder, bland alla socialister, veganer och feminister, är de mer hatiska mot mig."
" Här är folk i regel mycket väluppfostrade och jag riskerar inget otrevligt på gatan."
"Här finns en väldresserad överklass som tolererar mig. "
Jan Guillou om att bo på Östermalm. hahahahhah.

Det låter som ett väldigt tillrättalagt liv. jag tror att Arn och Hamilton egentigen är jan Guillous olika drömversioner av Jan Gulliou själv. men eftersom att han sagt att Pierre i Ondskan är den av hans romankaraktärer han identifierar sig mest med, så gör det inget. Pierre<3!!!!

Ibland undrar jag varför jag inte började lyssna på dub eller mjuk akustisk indiepop istället för tinnitusframkallande, hihatig, trumhinnaslaktande melodisk death. dub och hiphop är ju bara bas som får membran i kroppen att vibrera trivsamt och framkallar dopaminkickar och primitiva dansreflexer.  hårdrock är livsfarligt om man är det minsta tinnitusdrabbad. Fan, varför skulle jag leta upp den där Judas Priest-låten i nian?! den knapptryckningen gav mig en av världens få obotbara sjukdomar. den gav mig en förälskelse som misshandlar mig varje gång jag hånglar med den. jag saknar att lyssna på musik på tåget så ycket att det är som att ha förlorat ett barn. att fly in i den var som att ha ett ständigt narnialand bakom hörnet. nu måstejag dosera den, inte lyssna i koncentrerad form i hörlurar, spara mig om jag ska ut mycket i veckosluten. som diabetiker. statens hälsovårdsprioriteringar är idiotiska, skit i cancerbarnen och lägg mer forskningspengar på tinnitus som en halv fucking miljon människor i Sverige har!

Kent samarbetar med miljardföretaget Sony Ericsson och alla är jättearga. Äh. Är det inte typiskt svenskt och jantelagigt att racka ner på den som vill tjäna pengar? Vem hade inte gått med på att tjäna trettio miljoner extra? menvisst, det är märkligt att ett band som från början var gediget indie säljer sig till ett av Sveriges största varumärken och blir en mobiltelefon. Musikforskaren Lars Lilliestam säger att det tar 20 år att bygga upp en trovärdighet och fem minuter att riva ner den. men äsch. att Jocke berg fortfarande kan skriva texter som skulle kunna ha kommit från vilken förbittrad oupptäckt nobody som helst tycker jag är beundransvärt. Inte bara det, det är smart också. All stor konst föds ur lidandet. Inget går hem hos massorna som sådan konst. "Sen kom ingenting, sen kom ingenting, ingenting." Right, och ett trettiomiljonerskontrakt med Sony Ericsson? Ibland undrar jag hur konstnärer kan fortsätta skildra längtan bort och livets småaktighet när de sålt platina.

I Hagnestahill blinkar TV-ljusen
Jag gör vad jag kan
Drömmer mig bort
I Hagnestahill
Bland dem identiska husen
Rycker vi till
Reklamen avbryts för sport

För övrigt så är deras nya video en av deras sämsta. visst, bildkvalitén är knivskarp som glassplitter och det är häftigt med en exploderande svan. Men  vad är grejen med djur, liksom? Häst, apa, delfin? Kan se framför mig hur regissören hade slut på idéer och drog till med typ Jaa, vi filmar djur, det verkar djupt och tolkningsbart. Tycker inte om när bilderna inte speglar musiken.

Han svarade typ "Jag vill inte svara på dina jävla frågor. De är så jävla meningslösa" på varenda spörsmål den stackars journalisten ställde i en metro-intervju i fredags. Jag ÄLSKAR kändisar som vågar visa sina sanna jag! En stor andel av alla vd:ar och chefer och kändisar och musiker är psyko-eller sociopater. det krävs nog för att bli en offentlig person, man måste vara gravt störd på det empatiska planet och sakna de där inprogrammerade inlärda spärrarna för vad man får säga, hur man förhåller sig till andra. när man eliminerar de spärrarna slutar världen vara ett minfält av sociala konventioner. toppen! (att klimatet i media och näringsliv i sverige är ungefär som en sibiriensnöstorm, är ju en annan aspekt).
för övrigt är störningsjouren min nya hatmyndighet. de avbröt vårt singstar-maraton på dagensskiva.com-redaktionsmötet i lördags natt, just som jag skulle sätta ett perfekt Bess dur i Queens Don't stop me now. när jag skaffar lägenhet ska jag sätta lappar med texten Vänligen res bort ikväll, vi ska ha fest då, om jag ska det. att förvarna är solidariskt nog. Fuckem!

1. Att åka tåg på väg upnorth i Sverige med höstträd utanför fönstret, ung. såhär:




2. att lyssna på musik i mp3-spelare i bilen och känna hur mycket bättre den blir i 130 km/h
3. när man varit uppe länge på natten och sover ut på dagen. tillståndet precis mellan dröm och vakenhet, en växelström av medvetande on/off.
4. ljudet av Du har fyra nya meddelanden i hotmail.
5. köksfläkten och höstregnet
6. score-känslan efter en lyckad oneliner som alla skrattat åt
7. när man intervjuat nån och endorfinerna exploderar och sjuder i blodet i timmar efteråt
8. när man väntar på ett dödsviktigt underbart samtal och den där förvarnande brummande vibratorsignalen kör igång i mobilen.


har inte fixat packningshelvetet ännu trots att jag ska jag på redaktionsmöte med Dagensskiva.com i Örebro i morgon, kommer bli extremt lite sömn, ska först på novischfest i Lund ikväll, streess, lyssnar på den nästan kusligt lugnande The nutcracker suite av Tchajkovsky som nedåttjack. Wanderlust, wanderlust, home is where the way is. På göteborgståget finns det en underbar uppfinning som heter bistrovagn. alla som inte upplevt ciabattan med fetaostkräm där dör ofullkomliga.

På facebook kan man få veta intressanta saker om sig själv. "Joakim has compared people and he thinks that you have a better body than one of his friends". åh vad bra, då känner jag mig genast som en bättre människa. är det inte något väldigt sjukt med en jämför-människor-funktion? varför är vi besatta i att få våra kvalitéer jämförda med andras? på facebook rankas bland annat fram personen med den bästa kroppen, den sexigaste personen, personen som flest vill sova med, den hetaste personen, den mest användbara personen, personen som flest skulle vilja sitta fast i handbojor med, personen som skulle bli den bästa modern... under nazitiden belönades kvinnor som skulle bli goda mödrar , de var produktiva tillgångar för det tyska riket. jag påminns av det nu på något sätt. man utförde även skallmätningar för att mäta ut den perfekta männniskan och ville ta tillvara på eliten, ras, andlig och kroppslig konstitution och karaktär var viktigt. det här idealtänkandet återkommer på facebook. allt ska jämföras och det strömlinjeformade idealet är det viktigast. flest vänner vinner, bästa fysiska tillgångarna vinner, generna bestämmer allt. man kan se var i nätverkets hierarki man placerat sig. det är ett sätt att kategorisera och indela männniskor på nivåer. der auslesekategorie vinner.
Det finns en funktion som heter Where Do I Fit In? med ett knapptryck får man betygsresultaten över sin person.

Where Do I Fit Here is where you stand relative to your friends, based on votes we gathered from them.

you

category

votes

wins

win%

1st	hotter	3	3	100%
1st	prettier	6	6	100%
1st	rather date	5	5	100%
1st	rather sleep with	5	5	100%
1st	would make a better mother	3	3	100%
2nd	better at science	2	2	100%
2nd	prettier eyes	4	3	75%

Under mycket formella och tysta möten/lektioner/sammanträden händer det ibland att kroppen grips av en nästan ohejdbar impuls av att ställa sig upp och börja sjunga högt eller hoppa omkring eller något annat olämpligt.
Man ser för sitt inre hur man gör något nästan dödsfarligt opassande , typ berättar för ordföranden hur tjock den är eller kastar pil med pennan på protokollföraren. jag har hört många berätta om liknande känslor, det verkar vara en slags mental tourettes light. kroppen blir sur när den tvingas vara stilla och tyst för länge, den reagerar med mentala förslag till förödande pinsamheter.

Exempel på en variant av fenomenet, av mästaren av inre vardagsreflektioner, Fredrik Lindström:
http://www.youtube.com/watch?v=a9d1go5i1yI&mode=related&search=

Stackars Lars Vilks och chefredaktören för Nerikes Allehanda. Tänk att komma hem från jobbet och diskutera dagen med sin fru och bara näe, inget speciellt hände, jag fick en fatwa på mig bara. En dödsdom utfärdad av en muslimsk terrororganisation.

När jag gick på lekis slängde jag gröt på väggen för att det var roligt att se hur arga fröknarna blev. Vilks gjorde typ Muhammedrondellhunden av samma anledning. Provokation som konst, gränstöjning. Om Al Qaida inte slaktar honom som ett lamm, som de utlovat, har han iallafall ett rejält utökat kändisskap som kommer vara av godo för karriären i framtiden.

Jag är namn-autist. När jag träffar en ny person tar det sex eller åtta gångers pinsamma omfrågningar innan jag minns vad personen heter. jag fokuserar mer på personens röst, samtalsämnen, minspel, klädsel.  inte ens om jag försöker associera namnet till nån såndär långsökt minnesvärd grej med personen funkar det,  typ: Hon heter Felicia. Hon gillar hiphop.  Jag kände en tjock tjej som hette Felicia när jag var liten.  hiphopartisten Fat Joe är tjock. så måste jag tänka för att minnas.  Eller: Han heter Joakim. Han ville inte dela med sig av sin kebab, vad snålt. Joakim von anka är snål. perfekt!


De cp-långsökta associationerna funkar inte heller.  Finns det nåt som känns opersonligare och otrevligare än att inte kunna tilltala folk med deras namn? namnet är en viktig del av vår identitet.  För ett par år sen när jag många sa att jag förändrats jättemycket tänkte jag att det nästan hade känts bra att byta namn.

Man kallar ju saker vid namn, det är rätt märkligt att även ge människor benämningar.  det där är en stol, det där är Jakob.

 Det är väl mest en praktisk grej, ändå förknippas man så väldigt med sitt namn. Folk konnoterar extremt när det gäller ord och namn, och allt har man med sig från den första personen man träffade som hette så. Te x Johanna - för mig är det en brunhårig person som alltid har röda kläder, på grud av en person jag kände i fyraårsåldern. det är femton år sen, men min hjärnas multimodala associationssystem har inte raderat minnet ännu!

Man gillar alltid namnet på den man blir kär i. Det gäller även ganska ovackra namn. Det blir ens favoritord, man ser det överallt, på bilregistreringsskyltar, instoppat i texter på andra språk. jävla associationsjunkie-hjärna.

jag vet att jag är hårdrockare men hundratals Kentlåtar har bränt sig in i fjortistidens minnesrotade neuronbanor i min hjärna och nu när de släpper sin nya låt känns det som att träffa en gammal vän som man trodde var död. basen sliter upp såren och det syntiga är melankoliskare och liksom uppgivet nihilistiskare än  Depeche Modes A Pain that I'm used to och In flames ordinary Story, de där raderna, ingenting ingenting ingenting, som tankar tagna ur mina underjagsdrömland, fångade och destillerade. Wooooaahahhhh.

I kvällens avsnitt av Idol ombads en deltagare att beskriva sig själv med tre ord.

- Oj...svårt. Ehh...Glad. Sång. Fika.

Hmm, är "fika" ett personlighetsdrag? Hur kan man vara ett verb? Hon kunde ett adjektiv i alla fall, imponerande. undrar hur bra genomsnittsmänniskan känner sig själv. Folk använder remarkabelt ofta orden "glad", "snäll" och möjligen "öppen" när de försöker regogöra sin personlighet, som om majoriteten är potentiella Big brother-deltagare. beskrivningsförmågan verkar vara utvecklingsstört dålig. Har de ingen personlighet, eller skolkade de på svenskan?
Adjektiven fullkomligt exploderar när jag försöker.vilka tre ord skulle ni välja?

Hur smart är Ulf Lundell som ger ut en bok med alla sina låttexter? Det är ju bara att gå in på vilken lyricshemsida som helst på teh internets så hittar man dem. Vilken dinosaurie han är.

som tror att han äger sin fru. lever han på medeltiden eller?

"...Till Stureplan vill jag säga: Hon heter inte Zytomierska. Hon heter Schulman. Och vet ni vad det innebär? Att jag äger henne. Att hon är min. Att jag gör med henne vad jag vill."


nu sprider han stureplansmentalitetsgödseln över den spirande råa sexismen i nationen igen. förmodligen ser fler än Schulman på kvinnor som objekt att äga och det är så förbannat sorgligt att han bekräftar dessa med sin 250000 läsare om dagen-blogg.
hoppas att hypen kring honom blåser bort snart. visst har han en poäng i en krönika då och då, men jag lovar att den extremuppmärksamhet som byggts om kring honom egentligen handlar om hajping, det "alla läser" vill alla läsa. hans föräldrar var nån sorts överklassfigurer som åkte båt och figurerade i Svensk damtidning har jag hört. åh vilken framgångssaga, verkligen. Masshajping och gå med strömmen, vanliga mänskliga fenomen, är vad hans popularitet handlar om. Om ett halvår sitter en ny person på den piedestalen. hoppas verkligen att det inte är ett sexistiskt monster den gången.
http://blogg.aftonbladet.se/14002/perma/534597/

Jag letar frenetiskt vidare efter den ultimata Lundnationen för mig. hittar en administrativ typ på Helsingkrona nation och frågar;
- Arrangerar ni många kulturella aktiviteter då?
den administrativa tänker noga, länge. Rynkar pannan djupt.
-Jaa, vi brukar åka och bada ibland.

Nej, det var nog inte the place to be.
östgötska blir det. nu ska jag på novischfest.

Bostadsbristen i Lund tvingar studenter att antingen tälta eller pendla. Det gör de också, tältar alltså. efter traumatiska scoutupplevelser i barndomen har jag valt att åka tåg, mest för att inte gå miste om de briljtanta, elitintelllektuella samtal man kan lyssna till där. Idag:
Klle i 20-årsåldern till sina två tjejkompisar: - Jaa, alltså, alla är ju lika mycket värda. Det spelar ingen roll vilken hudfärg man har.
GRATTIS TILL DET NYSKAPANDE REVOLUTIONERANDE KONSTATERANDET, kanske vi borde klargöra att gräs är grönt och att vatten är vått också? Man ska inte göra saker dåligt. När man är hungrig vill man äta. Katten jamar. TRUISMER suger. Jag gillar inte när folk är politiskt inkorrekta bara för att provocera fram lyssnare heller, men finns det nåt båringare än förutsägbara svar? Vissa ord och fraser är så uttjatade att man blir gråtfärdig också. "Trevligt", "jag mår bra" tillexempel. Nya spännande ordval tack. utmärkt, i sanning, ypperligt, hur står det till. Revivla fyrtiotalsspråkbruket, those where the days. Och så vill jag att det ska låta som i en smart sitcom, med lite raffinerad subtil sarkasm och finess på humorn. fast inte som Alex Schulman.
Favoritord? den här veckan är mitt "verklighetsflyktingar", skapat av älskade Rockys skapare Martin Kellerman.
Et vous?

det är världens bästa utfyllnadsord, men alla hatar när man missbrukar engelska termer när ens modersmål är svenska. men vad ska man översätta det till då? Inget låter bättre. Jaa, sannerligen? nej. jaa, indeed.

btw. jag kanske inte hinner blogga mer snart pga litteraturvetarstudierna. kan ni inte kommentera mera? ni är många, men bara typ en halv procent reagerar skriftligt på det ni läser.


Jag är trött på alla fantasilösa bloggtestfrågor, men vad sägs om Vilken låt har du haft på huvudet idag?
jag: Megadeths A tout le monde.
Et vous?

fick in min insändare om facebookhysterin i Aftonbladet idag. den blev utvald till "dagens kantdebatt", hoppas att folk tar till sig tha message. facebookfrågan har tagits upp sorgligt lite i svenska medier.