Virtanen en feministtrigger

Varför är du inte feminist?
Vilket resonemang du än har håller det inte.

Det är ju bara att slå på mtv eller eller slå upp en kultursida i en tidning för att bli förbannad över könsmaktsoordningen.


Eller läsa Fredrik Virtanens blogg idag.
http://studiovirtanen.blogspot.com/2007/09/sm-saker-som-smrgstrta-och-en-ovanligt.html - alla han nämner i texten är män. jag kräver inte att han ska kvotera in tjejer, men se på strukturen. Musik, populärkultur och finkultur är fortfarande mansdominerade områden.


helgens lärdomar: behåll inte åtta kilo böcker i väskan när du ska ut på kvällen. grönt te med citronsmak är inte så gott som det låter. det smakar ungefär som Yes-diskmedlet luktar. det ska tydlligen vara bra mot cancer. inte bota, men förebygga. äeh, jag förutsätter att de där monsterreklamkampanjerna för cancerfonden gett effekt till typ 2065 då jag borde vara i riskzonen.

Kvällens låt är Scorpions version av japanska folkmelodin Kojo no tsuki från Tokyo Tapes (1979) http://www.youtube.com/watch?v=rxgtrE1d1NE&mode=related&search=
jag har alltid tyckt att hårdrock och old school folkmusik gör sig bra ihop.

Score

Yay. Ska bli krönikör i Lundagård, Sveriges äldsta studenttidning, med 26 000 läsare och typ Hasse Alfredson, Per Gahrton, och PM Nilsson på listan över förre detta chefredaktörer. tänker vara ganska personlig i krönikorna, så personer i min närhet kan citeras när de minst anar det. be afraid. be very afraid.

Jan Guillou, en man av revolutionen

"På Söder, bland alla socialister, veganer och feminister, är de mer hatiska mot mig."
" Här är folk i regel mycket väluppfostrade och jag riskerar inget otrevligt på gatan."
"Här finns en väldresserad överklass som tolererar mig. "

Jan Guillou om att bo på Östermalm. hahahahhah.

Det låter som ett väldigt tillrättalagt liv. jag tror att Arn och Hamilton egentigen är jan Guillous olika drömversioner av Jan Gulliou själv. men eftersom att han sagt att Pierre i Ondskan är den av hans romankaraktärer han identifierar sig mest med, så gör det inget. Pierre<3!!!!

Musikslakt

Ibland undrar jag varför jag inte började lyssna på dub eller mjuk akustisk indiepop istället för tinnitusframkallande, hihatig, trumhinnaslaktande melodisk death. dub och hiphop är ju bara bas som får membran i kroppen att vibrera trivsamt och framkallar dopaminkickar och primitiva dansreflexer.  hårdrock är livsfarligt om man är det minsta tinnitusdrabbad. Fan, varför skulle jag leta upp den där Judas Priest-låten i nian?! den knapptryckningen gav mig en av världens få obotbara sjukdomar. den gav mig en förälskelse som misshandlar mig varje gång jag hånglar med den. jag saknar att lyssna på musik på tåget så ycket att det är som att ha förlorat ett barn. att fly in i den var som att ha ett ständigt narnialand bakom hörnet. nu måstejag dosera den, inte lyssna i koncentrerad form i hörlurar, spara mig om jag ska ut mycket i veckosluten. som diabetiker. statens hälsovårdsprioriteringar är idiotiska, skit i cancerbarnen och lägg mer forskningspengar på tinnitus som en halv fucking miljon människor i Sverige har!

Kent-Sellouts

Kent samarbetar med miljardföretaget Sony Ericsson och alla är jättearga. Äh. Är det inte typiskt svenskt och jantelagigt att racka ner på den som vill tjäna pengar? Vem hade inte gått med på att tjäna trettio miljoner extra? menvisst, det är märkligt att ett band som från början var gediget indie säljer sig till ett av Sveriges största varumärken och blir en mobiltelefon. Musikforskaren Lars Lilliestam säger att det tar 20 år att bygga upp en trovärdighet och fem minuter att riva ner den. men äsch. att Jocke berg fortfarande kan skriva texter som skulle kunna ha kommit från vilken förbittrad oupptäckt nobody som helst tycker jag är beundransvärt. Inte bara det, det är smart också. All stor konst föds ur lidandet. Inget går hem hos massorna som sådan konst. "Sen kom ingenting, sen kom ingenting, ingenting." Right, och ett trettiomiljonerskontrakt med Sony Ericsson? Ibland undrar jag hur konstnärer kan fortsätta skildra längtan bort och livets småaktighet när de sålt platina.

I Hagnestahill blinkar TV-ljusen
Jag gör vad jag kan
Drömmer mig bort
I Hagnestahill
Bland dem identiska husen
Rycker vi till
Reklamen avbryts för sport

För övrigt så är deras nya video en av deras sämsta. visst, bildkvalitén är knivskarp som glassplitter och det är häftigt med en exploderande svan. Men  vad är grejen med djur, liksom? Häst, apa, delfin? Kan se framför mig hur regissören hade slut på idéer och drog till med typ Jaa, vi filmar djur, det verkar djupt och tolkningsbart. Tycker inte om när bilderna inte speglar musiken.

Per Morberg är härligt ond

Han svarade typ "Jag vill inte svara på dina jävla frågor. De är så jävla meningslösa" på varenda spörsmål den stackars journalisten ställde i en metro-intervju i fredags. Jag ÄLSKAR kändisar som vågar visa sina sanna jag! En stor andel av alla vd:ar och chefer och kändisar och musiker är psyko-eller sociopater. det krävs nog för att bli en offentlig person, man måste vara gravt störd på det empatiska planet och sakna de där inprogrammerade inlärda spärrarna för vad man får säga, hur man förhåller sig till andra. när man eliminerar de spärrarna slutar världen vara ett minfält av sociala konventioner. toppen! (att klimatet i media och näringsliv i sverige är ungefär som en sibiriensnöstorm, är ju en annan aspekt).
för övrigt är störningsjouren min nya hatmyndighet. de avbröt vårt singstar-maraton på dagensskiva.com-redaktionsmötet i lördags natt, just som jag skulle sätta ett perfekt Bess dur i Queens Don't stop me now. när jag skaffar lägenhet ska jag sätta lappar med texten Vänligen res bort ikväll, vi ska ha fest då, om jag ska det. att förvarna är solidariskt nog. Fuckem!

Ljud och situationer jag gillar

1. Att åka tåg på väg upnorth i Sverige med höstträd utanför fönstret, ung. såhär:

image22


2. att lyssna på musik i mp3-spelare i bilen och känna hur mycket bättre den blir i 130 km/h
3. när man varit uppe länge på natten och sover ut på dagen. tillståndet precis mellan dröm och vakenhet, en växelström av medvetande on/off.
4. ljudet av Du har fyra nya meddelanden i hotmail.
5. köksfläkten och höstregnet
6. score-känslan efter en lyckad oneliner som alla skrattat åt
7. när man intervjuat nån och endorfinerna exploderar och sjuder i blodet i timmar efteråt
8. när man väntar på ett dödsviktigt underbart samtal och den där förvarnande brummande vibratorsignalen kör igång i mobilen.


har inte fixat packningshelvetet ännu trots att jag ska jag på redaktionsmöte med Dagensskiva.com i Örebro i morgon, kommer bli extremt lite sömn, ska först på novischfest i Lund ikväll, streess, lyssnar på den nästan kusligt lugnande The nutcracker suite av Tchajkovsky som nedåttjack. Wanderlust, wanderlust, home is where the way is. På göteborgståget finns det en underbar uppfinning som heter bistrovagn. alla som inte upplevt ciabattan med fetaostkräm där dör ofullkomliga.

Hitler-facebook

På facebook kan man få veta intressanta saker om sig själv. "Joakim has compared people and he thinks that you have a better body than one of his friends". åh vad bra, då känner jag mig genast som en bättre människa. är det inte något väldigt sjukt med en jämför-människor-funktion? varför är vi besatta i att få våra kvalitéer jämförda med andras? på facebook rankas bland annat fram personen med den bästa kroppen, den sexigaste personen, personen som flest vill sova med, den hetaste personen, den mest användbara personen, personen som flest skulle vilja sitta fast i handbojor med, personen som skulle bli den bästa modern... under nazitiden belönades kvinnor som skulle bli goda mödrar , de var produktiva tillgångar för det tyska riket. jag påminns av det nu på något sätt. man utförde även skallmätningar för att mäta ut den perfekta männniskan och ville ta tillvara på eliten, ras, andlig och kroppslig konstitution och karaktär var viktigt. det här idealtänkandet återkommer på facebook. allt ska jämföras och det strömlinjeformade idealet är det viktigast. flest vänner vinner, bästa fysiska tillgångarna vinner, generna bestämmer allt. man kan se var i nätverkets hierarki man placerat sig. det är ett sätt att kategorisera och indela männniskor på nivåer. der auslesekategorie vinner.
Det finns en funktion som heter Where Do I Fit In? med ett knapptryck får man betygsresultaten över sin person.

Where Do I Fit
Here is where you stand relative to your friends,
based on votes we gathered from them.
you category votes wins win%

1sthotter
33100%
1stprettier
66100%
1strather date
55100%
1strather sleep with
55100%
1stwould make a better mother
33100%
 
2ndbetter at science
22100%
2ndprettier eyes
4375%

Tourettes light

Under mycket formella och tysta möten/lektioner/sammanträden händer det ibland att kroppen grips av en nästan ohejdbar impuls av att ställa sig upp och börja sjunga högt eller hoppa omkring eller något annat olämpligt.
Man ser för sitt inre hur man gör något nästan dödsfarligt opassande , typ berättar för ordföranden hur tjock den är eller kastar pil med pennan på protokollföraren. jag har hört många berätta om liknande känslor, det verkar vara en slags mental tourettes light. kroppen blir sur när den tvingas vara stilla och tyst för länge, den reagerar med mentala förslag till förödande pinsamheter.

Exempel på en variant av fenomenet, av mästaren av inre vardagsreflektioner, Fredrik Lindström:
http://www.youtube.com/watch?v=a9d1go5i1yI&mode=related&search=

Socker

Alltså. Egentligen vore det bäst om man kunde genmanipulera fram the perfect match. Det är alltid någon komponent som fattas för att man verkligen ska trilla dit.
Kravlistan, version 2.1:

 

Elitintellektuell

Vet vad dekoherent betyder utan att googla det

rolig

Snygg

Analyserande. Nästan så analyserande att det benämns som nåt neurologiskt tillstånd. Så analyserande att även typ en hiss blir objekt för en tvärvetenskaplig fyratimmarsdiskussion om ontologi och metafysisk.

Empatisk

Medveten

Skriver. Mycket.

Självdistansierad

Extremt ambitiös. Utbrändhetsvarning.

Individualist

Ultimat yrke: journalist, författare med förflutet som neurokirurg, det som dom som pratar i Filosofiska rummet i P1 jobbar med, eller journalist.

Nostalgisucker.

Feminist

inte lika tankspridd som jag, det skulle generera dödsfara.

Helst i samma årskull så att han minns alla bra gamla barnprogram.

Ser allt som metaforer. Även ospännande saker.

Pratar vardagspoetiskt och gärna med lite old school-jargong, 1940 ung. Fast ändå oförutsägbart och smart och laidbackt.

Nördig på så många områden som möjligt (med stil. som Pierre i Ondskan eller han i National treasure.)

Hör den subtila ironiska touchen i mina skämt

Humor, humor. Som en blandning av Fredrik Lindström, Bill Lawrence, Mikael Syrén, Martin Kellermans Rocky, Matt Groening, David Nessle, Jerry Zucker, Conan O'Brien, Johan Glans, Stephen Hawking, http://sv.wikipedia.org/wiki/Schr%C3%B6dingers_katt#Praktiska_till.C3.A4mpningar.

Gillar säsong 6 av Simpsons bäst.

...och tycker faktiskt inte moralkakorna i slutet på Scrubs är så hemska som alla säger

Bra i köket
var en av de som inte somnade på musikteorilektionerna

Oppositionell oavsett ämne

tycker att musik är lika viktigt som syre- och-födointag.

vill åka till afrika och ryssland.

Älskar hårdrock. helst sydstatsrock, göteborgsdöds och symfonisk metal, variationer är möjligen ok.

Glasögon. och lite Clark Kent / Peter Parker.

bruna ögon & brunt hår-genen

musiklyrikjunkie.

 


Slakthot

Stackars Lars Vilks och chefredaktören för Nerikes Allehanda. Tänk att komma hem från jobbet och diskutera dagen med sin fru och bara näe, inget speciellt hände, jag fick en fatwa på mig bara. En dödsdom utfärdad av en muslimsk terrororganisation.

När jag gick på lekis slängde jag gröt på väggen för att det var roligt att se hur arga fröknarna blev. Vilks gjorde typ Muhammedrondellhunden av samma anledning. Provokation som konst, gränstöjning. Om Al Qaida inte slaktar honom som ett lamm, som de utlovat, har han iallafall ett rejält utökat kändisskap som kommer vara av godo för karriären i framtiden.

Idolavrättning

Under franska revolutionen älskade folket att titta på medan människor giljotinerades. Deras egna plågor över livet i svältmisär lättades när de såg den dömdas dödskval sekunderna innan halsen skars av. precis samma sak upplever miljonerna som tittar på när Kishti och company avrättar deltagarnas värdighet i tv4:s Idol. Jag känner det också - hur egot på något sätt boostas när man ser någon annan göra bort sig och är dålig. det är en mänsklig mekanism, en känsla av att man är bättre om någon annan är sämre. Det är så idiotiskt att det är sorgligt. Om man har bra självkänsla ska man kunna gå in i ett rum där hundra personer är bättre än en själv på allt, och ändå inte känna sig dålig. I Japan är blyghet och dåligt självförtroende viktigt  att ha för att accepteras, samma jante-epidemi härjar i Sverige. Jag vill bo i USA. Om man ber en ung person där ställa sig upp och berätta om sig själv i femton minuter gör den det. Här bara fnittrar den blygt och säger Glad, fika, sång.

Namn-ADHD

Jag är namn-autist. När jag träffar en ny person tar det sex eller åtta gångers pinsamma omfrågningar innan jag minns vad personen heter. jag fokuserar mer på personens röst, samtalsämnen, minspel, klädsel.  inte ens om jag försöker associera namnet till nån såndär långsökt minnesvärd grej med personen funkar det,  typ: Hon heter Felicia. Hon gillar hiphop.  Jag kände en tjock tjej som hette Felicia när jag var liten.  hiphopartisten Fat Joe är tjock. så måste jag tänka för att minnas.  Eller: Han heter Joakim. Han ville inte dela med sig av sin kebab, vad snålt. Joakim von anka är snål. perfekt!


De cp-långsökta associationerna funkar inte heller.  Finns det nåt som känns opersonligare och otrevligare än att inte kunna tilltala folk med deras namn? namnet är en viktig del av vår identitet.  För ett par år sen när jag många sa att jag förändrats jättemycket tänkte jag att det nästan hade känts bra att byta namn.

Man kallar ju saker vid namn, det är rätt märkligt att även ge människor benämningar.  det där är en stol, det där är Jakob.

 Det är väl mest en praktisk grej, ändå förknippas man så väldigt med sitt namn. Folk konnoterar extremt när det gäller ord och namn, och allt har man med sig från den första personen man träffade som hette så. Te x Johanna - för mig är det en brunhårig person som alltid har röda kläder, på grud av en person jag kände i fyraårsåldern. det är femton år sen, men min hjärnas multimodala associationssystem har inte raderat minnet ännu!

Man gillar alltid namnet på den man blir kär i. Det gäller även ganska ovackra namn. Det blir ens favoritord, man ser det överallt, på bilregistreringsskyltar, instoppat i texter på andra språk. jävla associationsjunkie-hjärna.

Kent Ingenting

jag vet att jag är hårdrockare men hundratals Kentlåtar har bränt sig in i fjortistidens minnesrotade neuronbanor i min hjärna och nu när de släpper sin nya låt känns det som att träffa en gammal vän som man trodde var död. basen sliter upp såren och det syntiga är melankoliskare och liksom uppgivet nihilistiskare än  Depeche Modes A Pain that I'm used to och In flames ordinary Story, de där raderna, ingenting ingenting ingenting, som tankar tagna ur mina underjagsdrömland, fångade och destillerade. Wooooaahahhhh.

Identitetskris

I kvällens avsnitt av Idol ombads en deltagare att beskriva sig själv med tre ord.

- Oj...svårt. Ehh...Glad. Sång. Fika.

Hmm, är "fika" ett personlighetsdrag? Hur kan man vara ett verb? Hon kunde ett adjektiv i alla fall, imponerande. undrar hur bra genomsnittsmänniskan känner sig själv. Folk använder remarkabelt ofta orden "glad", "snäll" och möjligen "öppen" när de försöker regogöra sin personlighet, som om majoriteten är potentiella Big brother-deltagare. beskrivningsförmågan verkar vara utvecklingsstört dålig. Har de ingen personlighet, eller skolkade de på svenskan?
Adjektiven fullkomligt exploderar när jag försöker.vilka tre ord skulle ni välja?

Ulf Lundell är ju typ dögammal

Hur smart är Ulf Lundell som ger ut en bok med alla sina låttexter? Det är ju bara att gå in på vilken lyricshemsida som helst på teh internets så hittar man dem. Vilken dinosaurie han är.

Dagens sämsta recension

Klockan är åtta på morgonen och jag måste snart lägga kroppen i djup hypersömn efter att ha anlänt hem från en natt i Lund. har vant mig vid tågresorna trots att jag alltid hamnar i tågvagnen med den mest parodiska och farsliknande ansamlingen medresenärer: syklubbsmaffian som sitter och kommenterar varenda förbipasserande objekt utanför fönstret, på tyska, fjortisar som tävlar i att programmera in den mest självmordsframkallande ringsignalen på sina monsterbassboostade mobiltelefoner, folk med hudsjur, ofta katter med vassa klor, som de rastar i kupén, tjocka människor som äter kexchoklad så det regnar över ens krämvita dittils fläckfria outfit, etc, etc.
som tur är får man ju alltid en hel papperskompost gratistidningar att förströ sig med, och musiken i Ipoden blir så mycket bättre i 130 kilometer i timmen. musik är egentligen det enda man kan missbruka utan att få några biverkningar. mat=fetma, socker=fetma, nikotin=luncgcancer, hälsokost=ortorexi, droger =sönderfrätta nervbanor, etc. men näej, kommer jag på sedan, tinnitusen gör även musiken farlig i överdos. att ha tinnitus är som att ha diabetes, man måste dosera intaget med sunt förnuft (mina två hat-ord). men jag får ångest om jag inte får lyssna på musik på tåget, det är väl som för rökare, det är en rastlös ensam tom känsla utan. man vill fylla huvudet, aktivera endorfinflödet, klä känslorna i identifikationslyrik och ackordföljder, förhöja verkligheten. fly in i ett verklighetsflyktsmatrix (favoritord). Livet består av transportsträckor och av att längta. hela tiden. jag kan inte komma på ett enda tillfälle någonsin då jag inte funderat på vad jag ska göra om fyra timmar. det spelar liksom ingen roll hur roligt man har, i bakhuvudet finns alltid den där mänskliga sträva framåt-mekanismen. ja just det, måste skriva om det som rubriken utlovar också. läste en imponerande dålig skivrecension i Punktse på tåget. "....och hur låter det då? Bra, inte illa alls." jaa, recensenten uttrycka sig verkligen så. jag dööör på adjektivlösa fantasihandikappade recensioner. Det jag tycker om mest med proggressiv metal är hur den likt ett matrix-piller nästan suger in en i ett parallellt universum med sina spännande oförutsägbara ljudlandskap och vindlande passager av atmosfär och tyngd.
Så ska det låta. hör sen.
den här är för övrigt veckans bästa blogg.

Syntaxfel

Och när man pratar med någon länge ibland och sitter mittemot, kanske på ett mycket formellt möte med en person man definitivt inte vill vara något annat än sitt svalaste oberördaste jag inför och helst prata med kanslisvenska ordboken inprogrammerad , då man i princip stängt av känslotillförseln, så lever ögonen sitt eget liv.
med en växelström av nervimpulser som årmiljonerna planterat djupt i primathjärnan pratar ögonen liksom ett annat språk än rösten; känslohjärnan Amygdalas istället för förnufthjärnan neocortex språk.
man låser fast irisarna i den andras glaskroppsrundlar och snart förlorar de liksom sin form, blir någon sorts svarta glimmande tunnelhål, ljudlös kommunikation. Blinkningar och ögonmuskelrörelser blir algoritmer, koder man aldrig lärt sig översätta. lätena ur munnen är sprugna ur en helt annan elström i hjärnan än blickarna; det är olika kodspråk och det blir syntaxfel när man försöker koppla ihop de olika perceptionsintrycken, syn och tal, känsla och maskin, gud och mekanik,
makterna kolliderar.

Morning glory

igår bet min bror mig i handen när jag försökte se vad han skrev till sina tjejkompisar på msn. pubertetsmonster.  det gör ont, och det är svårare att hålla i pennan. jobbigt är det särskilt nu när jag är i en viss kreativ process och behöver handen väldigt mycket.  när man är i en sådan skapelseprocess, blir verkligheten som en jobbig granne som man vill ha så lite som möjligt att göra med. De enda existerande fysiska tingen är verktygen och pappret där man materialiserar en arificiell verklighet. man kan också jämföra det med att ha en liten bäbis, alla kroppens energireserver går åt till processen. Man saltar gröten, vänder uppochner på oboypaketet och svarar Jaa på nästan allt. även på avskedsfraser, te x Isabelle, jag åker bort på polarexpidition i tre veckor nu. Men trivialiteter som tid och rum blir väldigt obetydlga när man skapar, hela ens väsen är i processen, man blir ett viljelöst verktyg för den kreativa kraften som desperat försöker ta sig ur kroppen.  ni får snart se resultatet tror jag. såg ni tjejen som sjöng Summertime på idol förresten? ingen är ju som Ella, men hoppas ändå att hon går vidare.

Cp-överskattade ord, onomatopoesi & stjärnstopp

Cp-överskattade ord och onomatopoesi

"Hehe" - ett av de mest frekvent använda uttrycken på msn och övriga virtuella pratforum, trots att man aldrig någonsinskulle få för sig att använda det i verkligheten. Liksom, hur skulle det låta? helt torrt och framtvingat. det ska väl vara något sorts muntert igenkännande skrockande, lite fyrtiotalsaktigt nästan. Dessutom är det helt fel onomatopoetiskt sett. är det tänkt att vara ett lågmält skratt i skriven form? hur ofta skrattar man med E? det vanligaste är väl mera Hah-hah-ha. Om ens det. Man kan ju aldrig skratta så offentligt, iallafall inte högt, då låter det ju som ett psykstört filmskurksskratt.
Och "coolt". kan ingen hitta en synonym till det som inte låter postfjortis? det finns inga snygga expressioner för känsla av att vara imponerad på svenska. Tungt, fett, grymt. Näe. Häftigt, kanske. Det är lite
åttiotalsrevival på det, att någonting är stökigt och snabbt var väl den ursprungliga betydelsen, en typisk vuxenvärldsdefinition. Jag tycker det är charmigt, lite smått ironiskt sådär.
Ka-ching är ett av de få kinesiska onomatopoetiska ord som slagit igenom i världen. Det passar så bra när man lyckats med något. ka-chiiing. favorit. Fler.
Cp, då? Alla använder det säkert då och då fastän det är lika tolvåringsvarning på det som att säga att någon dampar loss. Som också är väldigt politiskt inkorrekt och barnsligt men känns synnerligen välfunnet ibland. Minns ni när man sa stjärnstopp? det kunde vara på mellanstadiet när man skulle bräcka nån, typ: jamen mina föräldrar tjänar hundratusenmiljonertriljoner om året, varpå motdebattören kontrade men mina föräldrar tjänar tusenmiljonertriljonermiljarder, och då kunde man touchéa med neej, stjärnstopp. Då kunde man inte säga emot. Synd att det inte finns nåt sånt nu. Att ta till i debatter liksom. Yttrandefriheten fungerar lite så - hur kränkande nånting än är kan man alltid rättfärdiga det med yttrandefriheten, som rondellhundarna. men alltså, egentligen. inga andra religioner bränner flaggor och hotar med slakt och död när man skojat om något som har med dem att göra. buddhister skulle aldrig göra så. islam ter sig ibland rätt aggressiv.

jag spelade in en cover på en gammal favoritlåt. pianoversioner av gitarrlåtar blir alltid ganska märkliga, ha överseende. http://www.youtube.com/watch?v=31nXPwr2Ffw

Jävla jävla Alex Schulman

som tror att han äger sin fru. lever han på medeltiden eller?

"...Till Stureplan vill jag säga: Hon heter inte Zytomierska. Hon heter Schulman. Och vet ni vad det innebär? Att jag äger henne. Att hon är min. Att jag gör med henne vad jag vill."


nu sprider han stureplansmentalitetsgödseln över den spirande råa sexismen i nationen igen. förmodligen ser fler än Schulman på kvinnor som objekt att äga och det är så förbannat sorgligt att han bekräftar dessa med sin 250000 läsare om dagen-blogg.
hoppas att hypen kring honom blåser bort snart. visst har han en poäng i en krönika då och då, men jag lovar att den extremuppmärksamhet som byggts om kring honom egentligen handlar om hajping, det "alla läser" vill alla läsa. hans föräldrar var nån sorts överklassfigurer som åkte båt och figurerade i Svensk damtidning har jag hört. åh vilken framgångssaga, verkligen. Masshajping och gå med strömmen, vanliga mänskliga fenomen, är vad hans popularitet handlar om. Om ett halvår sitter en ny person på den piedestalen. hoppas verkligen att det inte är ett sexistiskt monster den gången.
http://blogg.aftonbladet.se/14002/perma/534597/

Dagens citat

Jag letar frenetiskt vidare efter den ultimata Lundnationen för mig. hittar en administrativ typ på Helsingkrona nation och frågar;
- Arrangerar ni många kulturella aktiviteter då?
den administrativa tänker noga, länge. Rynkar pannan djupt.
-Jaa, vi brukar åka och bada ibland.


Nej, det var nog inte the place to be.
östgötska blir det. nu ska jag på novischfest.

Dagens ackordföljd, enter, adrenalin

Det är så vackert vackert vackert, så sinnrikt metaforiskt briljant och den pampiga dundrande basgången som exploderar i vemod och Hetfields inkarnerade melankoli i then it comes to be, then it comes to be, yeeeah, that the soothing light in the end of your tunnel was just a freight train coming your way är en av de vackraste sannaste textraderna jag läst på länge, en sån text som får en att vilja vara vän med textförfattaren. och övergången B7-Amoll-Emoll-Amoll-B7 bara injicerar identifikation som ormgift rakt in i hjärtat och adrenalinet går som el genom sympatiska nervsystemet och får mig att fatta att han har varit där också, i precis samma känsla, nånstans i den genetiska källkoden har samma känsloimpuls programmerats in i oss, och när den vaknade hos honom bestämde han sig för att inkarnera den i en ackordföljd och en textrad. nånstans vid 4.26 och 4.40 stannar mitt hjärta i en ljuv förnimmelse av tid-och rumslöshet.
metallica<3

Djur gör sig bäst uppstoppade

Gudmundson citeras tydligen i Jan Guillous nya bok, Fienden inom oss  (som jag läser bara för att se hur det går för Pierre). Vi ses i min nästa kolumn, Guillou, replikerar Gudmundson, den touchén är ganska klatschig. Den svenska medieklickens ankdamm är så liten, det måste vara nästan omöjligt att inte citeras i en roman någon gång om man tillhör den. Om det skulle hända mig hoppas jag att det blir nån av mina snygga nästan Nietzscheanskt klockrena aforismer, och inte nån av alla de gånger jag halvhögt mumlat Men koppla hunden då gubbdjävel, djur gör sig bäst uppstoppade! eller Nästa SJ-konduktör som inte vet varför tåget är fyra timmar försenat ska jag skjuta! eller nåt liknande mindre politiskt korrekt.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article678602.ab Jag är inte ensam om mitt missnöje över det statliga verket iaf.
Öh, associationsrace.

Truismer är BÅRING

Bostadsbristen i Lund tvingar studenter att antingen tälta eller pendla. Det gör de också, tältar alltså. efter traumatiska scoutupplevelser i barndomen har jag valt att åka tåg, mest för att inte gå miste om de briljtanta, elitintelllektuella samtal man kan lyssna till där. Idag:
Klle i 20-årsåldern till sina två tjejkompisar: - Jaa, alltså, alla är ju lika mycket värda. Det spelar ingen roll vilken hudfärg man har.
GRATTIS TILL DET NYSKAPANDE REVOLUTIONERANDE KONSTATERANDET, kanske vi borde klargöra att gräs är grönt och att vatten är vått också? Man ska inte göra saker dåligt. När man är hungrig vill man äta. Katten jamar. TRUISMER suger. Jag gillar inte när folk är politiskt inkorrekta bara för att provocera fram lyssnare heller, men finns det nåt båringare än förutsägbara svar? Vissa ord och fraser är så uttjatade att man blir gråtfärdig också. "Trevligt", "jag mår bra" tillexempel. Nya spännande ordval tack. utmärkt, i sanning, ypperligt, hur står det till. Revivla fyrtiotalsspråkbruket, those where the days. Och så vill jag att det ska låta som i en smart sitcom, med lite raffinerad subtil sarkasm och finess på humorn. fast inte som Alex Schulman.
Favoritord? den här veckan är mitt "verklighetsflyktingar", skapat av älskade Rockys skapare Martin Kellerman.
Et vous?

Indeed.

det är världens bästa utfyllnadsord, men alla hatar när man missbrukar engelska termer när ens modersmål är svenska. men vad ska man översätta det till då? Inget låter bättre. Jaa, sannerligen? nej. jaa, indeed.

btw. jag kanske inte hinner blogga mer snart pga litteraturvetarstudierna. kan ni inte kommentera mera? ni är många, men bara typ en halv procent reagerar skriftligt på det ni läser.


Jag är trött på alla fantasilösa bloggtestfrågor, men vad sägs om Vilken låt har du haft på huvudet idag?
jag: Megadeths A tout le monde.
Et vous?


Warrant - 32 Pennies

Warrant - 32 Pennies
Måndag: 80 sidor dramatikanalys i läxa, fick plötslig rockposeabstinens. Lärde mig precis
den här gamla pärlan.

Sorglig-upplevelse-i-barndomen-scenen

I amerikanska filmer uppkommer alltid en mängd plötsliga oförutsedda surrealistiskt romantiska situationer, det vet alla, det skulle nästan kunna undersökas med kaosteoretiska rön. Det märkliga är att huvudrollsinnehavarna alltid börjar prata om sorgliga upplevelser i sina barndomar under någon av de romantiska situationerna. Alltid. Musiken i bakgrunden blir disneyblödig och den botoxförlamade kvinnliga huvudrollsinnehavaren börjar gråtmilt berätta om när hennes favorithusdjur fick avlivas när hon var åtta och hur den fasansfulla händelsen har hämmat henne i alla hennes relationer. I Hitch berättar Eva Mendes om när hennes syster nästan drunknade i en isvak när hon var tolv, varpå Will Smith metaforiskt jämför kärlek med att åka skridskor. Subtilt. Priset tas ändå i kräkmedlet The holiday, då Cameron Diaz stammande av snyftningar berättar om hur fruktansvärt traumatiskt det var när hennes föräldrar skilde sig. Helloooo? Skiljer sig ingen i USA eller? Lever de i typ Irak då kvinnan blir stenad eller fråntagen sina barn om hon skiljer sig? Eller på femtonhundratalet? Och om en skilsmässa är det fruktansvärdaste man upplevt borde man vara ganska nöjd. I alla filmer finns sorglig-upplevelse-i-barndomen-scenen. Buhuu. tre tusen afrikabarn dör varje dag. Nu ska jag se på nåt MPAA-cencurerat.

I Aftonbladet debatt idag

fick in min insändare om facebookhysterin i Aftonbladet idag. den blev utvald till "dagens kantdebatt", hoppas att folk tar till sig tha message. facebookfrågan har tagits upp sorgligt lite i svenska medier.

Morfeus

Man sover bort en tredjedel av sitt liv. Det är ju idiotiskt. man får bara några tiotusentals dagar, och trettio procent av dem är man medvetslös. sömn är egentligen nån slags förlegad stenåldersinnovation, som så mycket annat.
Den där nya smarta grejen som används av amerikanska elitspilotesoldater under femtiotvåtimmarflygningar är ju typ den bästa uppfinningen sedan hemkörning av McDonalds-mat. (Som korkade Sverige inte hoppat på ännu.)
Folk är ju som tråkigast mellan åtta och tre på dagen, och man kommer på alla de smartaste ideérna på natten. den är egentligen det optimala vakenhetstillfället. jag är nog född som fel djur.


http://sv.wikipedia.org/wiki/Morfeus