Tecken på tidig demens

Att man kommer på sig själv med att undra vilket år det är.
Öhh, jag skyller på alkoholskador på hjärnan relaterade till sommardekadens, eller något.

Lars Norén vs Blondinbella

Alla klagar på Blondinbellas ytlighet och substanslöshet och att hon bara skriver om vilka kläder hon köper. men ööh, Lars Noréns dagbok ska enligt vad jag hört vara en orgie i klädmärkesnamedropping och modebloggsliknande dagboksnoteringar. Särbehandling.

Hösten och vägsjäl

När jag ser tonåringar gå i arméformerade led mot sina skolstarter blir jag typ gråtfärdig av lycka att jag faktiskt sluppit ur mardrömmen. Det var liksom nyss som jag i princip var LIVEGEN och ett statligt verk snodde 85% av min vakna tid och jag var tvungen att läsa ämnen som typ INDUSTRILOKALISERING och MATTE C (kräk kräk kräk) och samtalsämnena på festerna alltid kretsade kring byggprogramskillar och läppglans. Jag kände mig alltid som en ödmjukt lidande martyr som nietzscheanskt tvingades godta den eviga återkomsten av dumhet omkiring mig. Den här platsen var min favoriteskapism eftersom tågledningarna påminde mig om att det alltid finns en flyktväg var man än befinner sig.



Det är den fortfarande ibland, nu när jag avverkat några tidningar och a-kurser i Malmö och Lund och börjar längta efter större städer och nordligare breddgrader.
fast nu när jag engagerat mig i saker och ting och främst kanske människor så är vägen inte lika självklart utstakad längre. känslor distraherar framgångsinstinkten, blä. Alive for the road.

Vad gjorde folk innan youtube fanns?

När jag inte hittar något jag letar efter på internet blir jag fruktansvärt frustrerad. Min lata 2.0-generation har lärt sig att teh internets är en förlängd del av våra hjärnor, en extern synapsbas, och jag förväntar mig att den omedelbart ska leverera det jag söker efter. Man behöver inte lägga något på minnet längre för jag vet att allt kan googlas fram. Maskinerna är som externa förlängningar av oss. De elektriska signalerna i min hjärna omvandlas till en annan slags ström när jag trycker enter och matrix-parallellerna är inte svåra att finna. Vad gjorde folk innan youtube? En viktig del i tonåringars identitetssökande idag är att återanknyta till sina barndomar via youtubenostalgiklipp. Det är som att ett förlorat narnialiknande förflutet plötsligt finns tillgängligt igen. Många talar om urlakningen av kunskap och information när vi bara läser korta wikipediaartiklar och nätsidor, fuck dem! Powerbrowsing är skiten.
F.ö , om någon har avsnitt 99 av Ducktales (The duck who knew too much heter det, en travesti på Hitchcockfilmen från 1956 med nästan samma namn de facto) med svensk dubbning, kontakta mig.

Let's get höstmelodramatisk

Jag såg en orange skiftning i lövverkens färgschema häromdagen och blev oerhört tillfreds. Det kändes som att komma hem efter en lång resa.

By myself, staring into space
You're just bored of the silence it makes
I see beauty in dead flowers

Green is the colour of my death,
Green is the landscape of my sorrowfilled passing
Archaic pearls of sleep and death
the voice of December losing its breath

/In flames

Dödsmetall är inte alltid så illiterat.

Förevigande c'est si bon

på lördag sväljer 100 000 HD-läsare en pekoralig slutprodukt jag framställde efter randomt festivalögonblick. pga det kommer jag publiceras i nämnda tidning en lördag i månaden,  läs gärna om ni råkar vara belägna i skåne.

Hur man blir avgiftad från facebook- och rss-koll-beroende

http://mac.feber.se/art/66453/bli_fri_frn_internet/

Dödsbäddsissues

Alltså, jag vill verkligen att mina sista ord ska bli berömda. Som fysikern James Maxwell: "Det som görs av det som kallas jag, görs troligen av någonting i mig som är större än jag." Eller Hitler:   "Har vi inte skjutit upp det här länge nog?" Eller Jesus: "Fader, i dina händer överger jag min ande".  Tänk att ha fattning nog att vara välformulerad och witty även i i de sista  dödsrycken. Rune Andreasson som skapade Bamse sa tydligen Jag vill inte dö. Det gör mig besviken, han borde sagt något fyndigt om att mat-och-sovklockan ringde eller så. Jag kommer säkert säga något trivialt som typ Jag är hungrig!  och fråga om nån snabbt kan hämta ett ballerinakex. Eller typ råka försäga mig om nåt dödshemligt typ att min världshit/roman/uppfinning var ett plagiat. Bäst att träna in de sista orden redan nu, kanske sno dem från någon. jag gillar te x Även du, min Brutus.


Avarterna på Helgon.net

I min blåögda ungdom hyste jag väldig tilltro till möjligheterna att finna en tillkommande på något nätcommunity. (En kompis hade nämligen hittat en kille på ett filosofiforum, snackat omkull honom i en Nietzsche-diskussion och sedan varit tillsammans med honom i fyra år). Så desillusionerad av småstadsverklighetens miserabla utbud  försökte jag träget på Helgon.net, där man kunde söka efter lämpliga objekt med rätt egenskaper som man valde i små kriterium-menyer. Typ Attityd: Intellektuell,  Intressen: Litteratur, Ålder: Från 16, Lyssnar på: Hårdrock. Sedan blev man ändå alltid besviken eftersom den kombinationen egenskaper hade en tendens att dyka upp hos de mest skrämmande avarter av existenser. Sökresultaten innehöll ofta en bild av något med människoliknande drag och en måttligt attraherande presentation, i den här stilen:

Hej! Nu är jag singel så är det fritt fram att ragga ;)
Jag är: Glad, snäll, intelligent, gosig, ömsint,  förstående, lekfull,  kramig, kattälskare, romantiker, m.m
Vikt: Ca 100 kg (Den som vill ha ett jävla anorexia-offer kan ju kolla åt ett annat håll)
Ögonfärg: Blå som en Pripps
Intressen: Tornerspel,brädspel,datorer,medeltidsvapen,tattoos

Vad söker jag helst här?  hmmm, historieintresserade och hästintresserade  människor att snacka med*ler*.. dvs inte fjortisar, raggare/raggarbrudar, svartrockare eller dylikt, inte lajvare heller för den delen (iaf inte de som tror de är alver tomtar eller troll).... 

Saker att veta om mig *ler stort*: 
        - Jag rider tornerspel!
   - Jag lajvar INTE, skulle heller aldrig göra, så ni som tror tornerspel är lajv, tänk om, det är en sport! 
          - Jag är utbildad massör och hälsopedagog 
          - Jag har 2 tatueringar, egna motiv..yeea 
        - Jag har varit i ett bombdåd, dock inte utfört..hehe 
       - Jag vill bo på landet!! 
     - Jag är hantverksintresserad, dvs lär mig sy, målar/tecknar, ska lära mig smida  
     - Jag är udda, hehe..men det vet jag och är stolt över*ler stort*

Baserad på autentiska presentationer.

Hipphetsfaktor, dans och kontroll

Igår var vi i mitt fiendeland Danmarks huvudstad på ett minimaltechnojippo i ett gammalt slakteri. stället var beläget i ett kvarter som kallades Köttbyn (alla gator hette fyndiga saker som "Slaktvägen, Fläsketorget, tarmströget" typ) på sedvanligt danskt manér. turligt nog var ljudet tinnitushögt och infödingarnas grötiga rotvälska gick inte att urskilja. det var obetalbart att bli dionysisk i kliniskt rena, neonupplysta, skräckfilmsaktiga slakterikorridorer. samtidigt kunde jag känna att folk inte riktigt rörde sig sådär rejv-okontrollerat som de egentligen ville. Något i ställets atmosfär gjorde rörelsemönstren koreograferade, återhållna, regisserade; kanske var det alldeles för högklackade skor, ömtåliga Ralph Lauren-glasögon eller obekväma popjeans, kanske var bara Den andres blick så internaliserad i besökarna att ett fullständigt kontrollförlorande över kroppen omöjliggjordes. Jag är trött på hipsters, vill skogsrejva med lajvare i stället.


Greetings from СССР

I höst ska jag bo på det fruktade vänstertillhållet Smålands nation, en mörk fästning i östtysk orenoverad design. jag undrar exakt hur välvilligt inställda mina korridorvänner kommer bli till mig när avslöjar att jag egentligen är undercover-agent från neoliberalismens gränsland. jag sympatiserar väl iofs med några välvalda vänsteridéer (egentligen endast i PR-syfte för mitt personliga, låtsat Disney-sympatiska varumärke) men jag betvivlar mina möjligheter att smälta in i den gråbruna, homogena massan antiindividualistiska SUF-kids. På facebook går alla bilder från fester med vänsterkids i brunt, mörkblått och grått, det är som att titta på ett sånt där svenskt sedelärande dockteaterbarnprogram från 1970. Jag måste fixa en täckmantel-uniform samt förbereda några användbara repliker för inträngda lägen i ideologiska diskussioner.
"Nej, jag har aldrig gillat Nietzsches övermänniskoideal, var har du hört det? Jag gillar inte elitism." "Solidaritet!" och "Fin tröja, hur många gånger är den återvanänd?" och "Inga kommentarer."

Nåja, det blir ett spännande
tillfälle för antropologiskt studium. Längtar väldans till
hösten, döendets årstid. Jag gillar att googla fram känslor på internet. te x söka efter positivt laddade bild-nyckelord på flickr, höst+storstad etc. en del visuella element kickar igång trevliga associationskedjereaktioner i hjärnan. En sinnesförnimmelse blir som ett kortkommando rakt in i centrala nervsystemet. som när man tittar på gulliga djur eller barn, evolutionen har laddat ner en hormonmekanism som aktiverar omhändertagningsreaktioner i kroppen. ctrl+?

Hemliga och förbjudna saker på internet



Ni vet den där tabuiga (tänk att något fortf kan vara tabu på nätet!) sidan /b/ där folk laddar upp ofta rasistiska och sexistiska men lika ofta väldigt roliga "
Demotivational posters"? (Det är en slags parodier på motivational posters, moraliserande och uppfostrande affischer man hittar i amerikanska skolor typ). En blandad känsla av äckel och befriande politiskt inkorrekt skrattlust fyller mig när jag tittar på postrarna. /b/-nätverket är lite panoptikonskt på så sätt att folk som läser det inte ser vilka som laddar upp bilderna och vice versa och jag förnimmer en känsla av "ingen avsändare". En egen ungdoms-internetsubkultur som för många symboliserar yttrandefriheten på nätet. det känns lite esoteriskt när jag läser de interna och plumpa skämten, man måste kunna koderna för att förstå allt, men samtidigt är det med wikipedias hjälp möjligt för alla att förstå och på så sätt inte så särskilt underground eller hemligt. Det är väl det som internet har genererat, att inget längre är dolt eller exkluderande för någon, att klassgränser löses upp mellan de initierade och oinitierade och att vem som helst har access till kodernas nycklar. Läs Tobias samt den här artikeln.

Hådrockseskapism

En såhär melankoliskt genomblöt dag är som gjord för att spendera på ett tåg , lyssnandes på lite mollstruken industrimetal. jag gillar hur metaltematiken ofta använder sig av antika grekiska element och gudar, min favorit Dionysus till exempel. Han är både lustens, smärtans, extasens och lidandets gud, en intressant kombination polariteter som kanske faktiskt går hand i hand i bland. 

Deathstars hajar.
I am the god of lust and pain
 as I slay your soul of virtue
You are a slave of flesh and sin

Att just hårdrocken använder sig av så mycket antika grekiska myter och element är intressant, det är ju inget som någon vattnig indie skulle göra. Jag tror det har att göra med att hårdrockare är uttråkade av vår prosaiska tillvaro här på jorden, och har ett behov av eskapism till något större och vackrare. På Idé och lärdomshistorian i våras jämförde vi hårdrocken med både romantiken och barocken; den är lika verklighetsflyende, irationell och motsägelsefull, och har samma försmak för det ondskefulla, döden och smärtan, men också lusten och extasen.
Precis som Wagner använde sig av gamla nordiska och germanska folkmyter och skapade ett epos och ett parallellt universa (jfr Star Wars och Sagan om Ringen) snarare än ett musikstycke när han gjorde Nibelungenringen, använder sig Megadeth, Blind Guardian och Manowar av krigsgudar och hjältesagor i musiken för att förhöja sin verklighet.
 Och hur skulle jag egentligen klarat idrottslektionerna på högstadiet om jag inte haft Manowar?
 Stand and fight
Live by your heart
Always one more try
I'm not afraid to die


Regnjunkie

I Sverige är det typ politiskt inkorrekt att tycka om regn. Särskilt i mindre städer känns det som, där befolkningen påminner om någon slags primitiv soldyrkande aztek-kult. I sydeuropeiska länder blir folk inte lika besatta i att ha en sån där Pripps Blå-idealisk solig semester eftersom värmen inte är lika eklusiv. Efter en föreläsning i våras deklarerade jag hur jag gillade den lindrande dova, melankoliska atmosfär som det pågående kraftiga regnvädret genererade, och mina kursare tog nästan illa upp, ungefär som om jag förolämpat deras familj .