Medelåldersifiering

Jag förstår inte vad som händer. Jag tänker tillbaka på sommaren som min sedan länge glömda ungdom, ett knarkflimmer av hög musik och omvänd dygnsrytm. Nu på höstkanten har jag istället börjat uppskatta klyschiga myskvällar (bläää-ord) med pojkvännen och Ralph Laurenreklamliknande promenader i parken och sånt där larv. Och hur otroligt det än kan låta så har jag joinat en syjunta (visserligen mest på grund av kakorna i pausen, jag är fortfarande syslöjds-traumatiserad). jag tycker att två är en SEN läggtid och tar gärna en tupplur på eftermiddagen, som någon slags idebjörn eller trettioplusare.
Från det här


till det här:



Dansant med Nuder

Gårnatten återkommer till mig i fragmentariska ultrarapidbilder. Dragspelstortyr i två timmar med någon singer songwritertjej. Häftigt alkoholintag för att mentalt kunna transportera mig till en powermetalkonsert. Vegetarisk sk "lasagne" på sedvanligt Smålandsmanér, mer alkohol. Och sedan: Pär Nuder. Omgiven av vänsterkids-fans, svagt påminnandes om någon slags pimpig Jay Z,  glider han omkring som en seriefigur bland studenterna. - Vad skjla du säga tillhonm, du måsste säga något!  Eller hångla med honom, det vore ju skithäftigt! säger personen bredvid mig.
 - Jag kan säga att han ser yngre ut på teve? Frågar jag, rycker tag i Nuder och shakar loss till The cure under obestämd tid med vad jag tror är dansmoves från femtiotalet eller när han nu växte upp. Sedan föser jag honom vänligt men bestämt ifrån mig.
 I retrospektiv känns det hela som någon slags obehaglig feberdröm.

Karantän




Gulligt Americas funniest home videos-djur.


Jag har haft någon slags
pseudoinfluensa ett par månader nu, ett perfekt alibi för att få slippa allt jobbigt. (Kallprata,  komma ihåg födelsedagar och namn, göra tentor, tvätta istället för att köpa nya kläder, lära känna tråkiga men användbara människor, ha den mentala satteliten uppmonterad för att snappa upp ämnen till krönikor, diska, bete mig värdigt på fester, se intresserad ut  när folk pratar om sig själva, etc.) Nu har jag tvingat mig själv att åka hem till the countryside för en såndär rekreationsresa som lungsjuka gjorde på tjugotalet. Som ersättning för min pojkvän tittar jag på Americas funniest home videos och blir blödig över gulliga djur och barn (tills jag efter några minuter blir kräkfärdig). Och så har jag hittat ett helt underbart franskt parlörlexikon från 1924. Viktiga nyckelfraser, enligt lexikonet:

Jag har i natt svårt plågats av loppor.
Denna sångerska förefaller mig avskyvärd.
Pianot är ostämt, skicka efter en som stämmer.
Rummet är ej i min smak. Visa mig ett annat, gladare, bekvämare, större.
Var ej oförskämd i era anspråk, jag har redan givit er mer än nog!
Giv oss genast tre smörgåsar med kött på.
Har uvertyren redan börjat?
Drag av mina stövlar!
Hur mycket dricks gör kusken anspråk på?
Jag frukosterar hellre ute i det fria.
Ni är tydligen en kännare.
Om ni ej låter mig vara ifred, kallar jag hit polis!
Jag vill ej ha den, om den ej är färsk!
Jag vill ha ett rum med trappa utåt gatan, med utsikt åt sjön, berget.
Giv ett litet rum åt min betjänt, tjänsteflicka.
Här finns ingen stövelknekt.
Jag skulle vilja bevista en förhandling inför tionde avdelningen av korrektionsdomstolen.


Ibland blir jag så sugen på att liksom annektera något.




(roadtripen i somras gav mig dumma idéer).

Om den patriarkala synen på preventivmedel

Ibland verkar det som om min kropp bestämmer sig för att hämnas på mig. När jag satte in min spiral tillexempel så blev den sur för att jag inte kunde uppfylla artens reproduktionskrav längre och gav mig svåra smärtor i typ en månad efteråt. Som tur var befann jag mig på en antropologisk dans-expedition i Stockholm under den mest akuta fasen vilket medförde att jag kunde dämpa de fruktansvärdaste smärtorna med intensivt rejvande och alkoholintag. Fuck läkemedelsbolagen som bara framställer preventivmedel för kvinnor. Alla p-medel förutom spiral innehåller hormoner som kan ge blodproppar, viktökning, deppressioner, humörsvängningar etc, och eftersom att jag inte har lust att hormonpreparera min kropp som någon slags steroidknarkande elitgymnast på sjuttiotalet eller kanske en Belgian Blue så valde jag kopparspiral istället.

Ungdomsmottagningen ljög om att isättningen skulle vara smärtfri för i själva verket använde de typ en grilltrång och en häcksax och det gjorde så ont att jag svimmade två gånger, en gång på bussen hem bland innebandyfjortisar, det var ingen berikande upplevelse. Det positiva är att jag slipper hormonknarket och att folk tycker extra synd om en under mensen eftersom det gör femdubbelt så ont som det gjorde innan spiralen. Säg inte ordet kondom förresten, min kompis använde kondom men fick ändå göra abort som fick så svåra komplikationer att  det ledde till en bakterieansamling i hjärtklaffen, som hon fick  operera bort och sedan ligga på sjukhus typ två månader. Jag tror inte läkemdelsbolagen kommer att framställa manliga p-piller, de tjänar inte tillräckligt på det för synen på vem som är skyddsansvarig är så skuldbeläggande på kvinnan i vårt samhälle. För många kvinnor jag känner har dagenefterpiller blivit det nya p-pillret, fastän ungdomsmottagningarna försöker skrämmas med att man kan bli "immun" av dagenefterpiller. Dumheter.
Woman is the nigger of the world.

Våldtäktsroller

 Hanne Kjöller och Katrine Kielos utmärkta Våldtäkt och romantik har gett mig nya perspektiv på våldtäkt. Feminismen ser på våldtäkt nästan med en hederskulturell blick. Våldtäkt ses liksom som den absoluta skammen, den fruktansvärdaste besudlingen, där kvinnan blir berövad på sitt eget jag. Men är kinnan verkligen bara sitt kön?  Om min pojkvän fantiserade om att bli våldtagen  så skulle samhället förmodligen se helt annorlunda på saken än om jag gjorde det samma. Jag skulle betraktas som ett offer. Han som en självständig man som drömde om att få ligga med många tjejer. Det finns någon slags ojämnhet i synsättet. En våldtäkt lämnar mer än ett våldtäktsoffer bakom sig, det finns en människa kvar.

Vad heter den här dagen nu igen?

Jag är fullkomligt veckodagsdesorienterad. Torsdag har länge varit den nya söndag för mig på grund av att fredagsaktiviteterna multiplicerats och även utförs onsdag kväll, fast nu börjar onsdag ta söndag- platsen. Det ger ett lätt dement intryck att oupphörligen fråga vad det är för dag, men jag gillar samtidigt känslan av att de ingrodda tidskonstruktionerna löses upp i hjärnan som blött papper.

Hårdrocksimagen

Funkar ibland.

Den institutionaliserade hösten




Jag brukar kategorisera människor efter om de gillar hösten eller inte. De som gillar hösten är oftast spännande, djuplodande och intressanta, de andra lägger jag i tråkiga-men-står-ut-med-lådan.  (Jaja, med viss marginal.) Tobias har en bra
kategoriseringsmall.
Det finns nån slags inneboende vemods-melankoli-katalysator nedladdad i höstkonceptet, något som förlöser trivsamma känslopassager.  På tåget häromdagen började jag fundera över varför jag egentligen finner hösten så tillfredsställande. Är det något i färgkombinationerna, luften, ljuset etc? Mjo delvis, men också någon slags konstruktion i hjärnan om vad jag trivs med, säkerligen orsakad av betingning och empiri, sammanhangsrelaterade faktorer osv. Det finns liksom inga a priorikänslor, allt handlar om vana.
Tangerar lite med ett blogginlägg där Lars Vilks skriver om varför man tillskriver olika julsaker vissa specifika känslostämningsattribut.

(Bilden kommer härifrån.)

Gamla kartor och sånt

Hittade en underbar karta över nordens länder från 1593, Carta Marina. Kartritaren var onekligen fantasifull, typ fyllde i geografiska kunskapsluckor med olika slags egenpåhittade monster. Ett av dem påminner om mig själv när jag har lågt blodsocker:



Straffsex

I skräckfilmer är det alltid de sexuellt utlevande tjejerna som blir mördade först. Så även i True Blood, den där nya vampyrserien som börjar visas på Canal Plus snart. Att ha sex straffar sig om man är tjej, förmedlas det. Serien i sig använder sig av alla existerande klyschor och stereotyper, typ svart bitchig tjej med trasslig bakgrund som vill ha mycket sex, blond vän huvudperson som är oskuld och genomgod, mystisk tystlåten vampyrman som tar oskuldstjejens oskuld. Jag gillar serien. Men jag tycker det är viktigt att vara uppmärksam på stereotyphjärntvätten man utsätts för oavsett den kulturella kvalitén på det man tittar eller lyssnar på. (Hey, det här är ju ändå en HBO-serie!)



Att photoshoppa sin verklighet

I den fiktionaliserade, photoshoppade versionen var min och min pojkväns lantliga romantiska eftermiddagsutflykt ungefär som en countryside-glamouriserande, amerikansk dröm a la Ralph Laurenreklam:



I verkligheten:
Det ösregnade konstant. Vi gick vilse i en arg bondes taggtrådsbuskar och fick springa därifrån. Jag hade feber och gnällde konstant om hur hungrig jag var. Fiket vi letade efter låg dubbelt så långt bort som vi trodde. Odrägliga orienterande högstadiesnorungar utstötte skånska, gutturala troglodytljud omkring oss och när vi skulle åka hem fick vi lifta som i en skräckfilm. Jag längtade hem till facebook.

Nobel-larv

Le Clezio låter som ett bag in box-vin. Jag kommer säkert läsa* någon av hans böcker framöver, men tills dess räcker seriesammanfattningen.

*Snabbkolla baksidestexten och sedan scrolla bokens wikipediasida för lämpliga tolkningar att kunna skryta med vid behov.

Provokation yes

Det är intressant. När man bloggat om något sk provokativt och läskretsen blir putt och besviken och hotar med att de minsann aldrig ska läsa min blogg nånsin igen,  får jag fler läsare än på länge den följande tiden. Provokation är nyckeln till framgång tout simple.
Dagens guilty pleasure är Britneys nya Womanizer-video.  Härligt smaklös. På tåget vågar jag knappt lyssna på Britney i mina dåligt isolerade hörlurar utan switchar alltid till sofistikerad hårdrock om någon som ser medveten och kulturell ut sitter i närheten. Trots att kulturetablissemanget utnämnt henne till typ feministisk ikon och popkulturen är den nya finkulturen.

Lågkonjunktur och religion

Ska snart intervjua kristna naturvetare om deras syn på hur man förhåller sig till naturvetenskap om man är religiös,  evolution, kreationism etc, ska bli mycket intressant. Bland annat med anledning av att lärarna på naturvetenskapliga insitutionen här i Lund protesterade mot valet av rektor för att han är kristen. Utbredd ateism på universitet speglar dock inte samhällssvängningarna, för det blir allt mer accepterat att vara troende. Fackförbundsordföranden och kulturredaktörer kommer ut som kristna utan att någon reagerar nämnvärt. Kommer de senaste deccenniernas radikala positivismtro och vetenskapdyrkan ersättas av light-andlighet? nu när det är lågkonjunktur och vi börjar värna om eviga värden och så. enligt postmodern trend är det ingen svartvit religionssyn som råder nu för tiden, med polariteter tro-otro och muslim-kristen, snarare en fragmentiserad privat andlighet.
Jag anser mig vara någon slags deistisk evolutionist i nuläget. Jag tror på naturvetenskap och undrar liksom vad som står bakom den, det är väl nedladdat i den mänskliga hjärnan att leta samband och vilja hitta en upphovsperson till allt. det invaggar mig i trygghet att vi liksom inte är biologiskt utrustade för att förstå vissa saker.

I HD idag

är min eskapismtext publicerad på Just nu-sidan, partiellt skapad av ett gammalt blogginlägg.

Tandborsteissues

 Julia Skott skrev om Ribbings råd till kvinnor med rullande sängpartnerschema.  Jag gillar.

Verkligheten på CSN:s huvudkvarter

I onsdags hade jag inte råd med mat så jag köpte vin och godis för mina sista pengar. På natten var jag helt matt och började nästan hallucinera av hunger. Hör ni det, usla CSN! Tydligen uppkom ett systemfel när jag skulle få mina pengar, så de har varit försenade en avsevärd tid. Skrivarvoden samt låtsat pimpig pojkvän har hjälpt mig överleva. Systemfel, fuck no, CSN. Jag vet nog hur ni har det på kontoret, typ : " - Sitt inte där och jobba Janne! Det finns rulltårta! Här, ta en krocketklubba.  - Det här är ett statligt verk och ingen privat skitfirma. Ungarna kan vänta, på min tid fick man minsann inga gratisluncher! "
Nu väntar ännu en helg med Castillo de los credos, systembolagets fruktansvärdaste b-vin, specialframtaget för desperata fjortonåringar . Bäst att dra till med att det är någon fin lagrad variant till mina litteraturvetenskapsvänner ikväll. Om någon CSN-FRA-typ läser det här menar jag naturligtvis inte att jag kommer lägga alla de statliga studieresurserna på sprit och knark, de går naturligtvis till viktiga saker också.

Avromantiserande biologism

Biologismen genomsyrar mitt tänkande i farligt hög grad. Om jag te x ser en överviktig person börjar jag genast fundera över varför naturen inte har sorterat bort personen. Kanske var fetma-anlagen nyttiga evolutionärt sett, kanske härstammar personen från en nordlig människostam som behövde mycket vinterspäck. Eller när jag känner mig kärleksfull eller tycker synd om någon , då tänker jag att jag säkert bara har PMS . Eller när jag ser ett gulligt barn eller djur och får sån där översvallande cute overload, det är naturligtvis bara naturens sätt att få mig inriktad på att vilja ha barn och ta hand om dem. Om jag finner en människa av manligt kön intressant (det måste inte vara utseendemässigt) resonerar jag att det är ett evolutionärt nedladdat trick som i slutändan ska resultera i reproducering. Eller hela grejen med fulhet och snygghet, att man undermedvetet söker sig till de som ser bra ut för att de förmodligen har högst chans att föröka sig och överleva.

Jaa, tillvaron blir verkligen avfötrollad när man väl börjat resonera såhär. Inte så att jag hade börjat rasforska om jag levt för några decennier sedan eller så, bara liksom att man tycker sig ha sett igenom allt och ha alla svar . Reduktionism ftw!


Lågkonjunkturjunkie

 Nej, finanskrisen är inte alls farlig,  den senaste slutade ju bara med att Hitler tog makten. (Tyskland 1931). Nåja, lågkonjunkturer är egentligen alla tiders, för då pluggar alla istället för att jobba och det känns legitimerat att betrakta staten som en vänlig äldre släkting som bara håvar ur sig CSN-pengar åt mig. Jag har någon slags idé om att jag ska kunna komma runt själva återbetalningen på något sätt, kanske genom ett litet snällt dataintrång, kanske genom ett litet identitetsbyte eller en landsflykt. Lichtenstein (om det stavas så?) eller Luxemburg verkar bra, jag funderar på att skatteskriva mig där redan idag. Lyssna nu på den här mycket braiga låten  som är Ozzys Magnum Opus.


Nöjd dumbom

När jag var yngre funderade jag mycket kring huruvida det var bättre att vara intellektuell och svårmodig eller
korkat småstads-Röglefan och helnöjd. JS Mill tröstade mig med sitt berömda Det är bättre att vara en missnöjd Sokrates än en nöjd dumbom. Men hallå, egentligen. Om man fick välja mellan att vara typ ett jättenöjt marsvin eller en mentalt jätteavancerad men olycklig människa , egentligen vore marsvinet det självklara valet. Och varför anses låga konstformer som sämre stimulantia än de höga? Bentham tyckte att plockepinn var jämförbart med poesi som upplevelse, den hedonistiska kvalitén räknades. Mill började tjata om värdeskala och andra dumheter.

Deadlinehelvetet

Varför blir omvärlden alltid oändligt mycket intressantare än vanligt när man har en deadline?
Saker man aldrig intresserat sig för tidigare blir plötsligt uppslukande; det där tentapluggandet eller den där samhällsomstörtande artikeln med Stora journalistpriset-potential man håller på med kan tydligen senareläggas till förmån för att lektyrläsa Heidegger på golvet, och random wikipediaartiklar om typ tjeckisk dockfilm eller  ryska krigsutmärkelser eller fjällämmelns favoritmat kan underhålla mig timmavis. Att svara på sms och gamla facebookwallposter blir plötsligt också dödsakut. Dumma oselektiva hjärna.

Töntiga uttryck

Det finns charmiga kultuttryck som fått en slags hipphetsstatus av tidens tand. Till dessa hör

Alla tiders
  Vajert
 Lustigkurre
 Håhåjaja
Vi har en gås oplockad
 Fanders
 Vilken ärtig jumper
Angenämt
Jag anar ugglor i mossen!
 Ypperligt
 Livat
 Förtjusande
 Bäste...
som inledning i mejl
  rekorderlig
nu har du satt din sista potatis!

 Och så finns det föråldrade uttryck med noll koolhetsfaktor, de som bara används av föräldrar i övre medelåldern och töntiga lärare. typ Lugna puckar, Gnugga geniknölarna,  rör på påkarna, Tjusigt, Fattar du inte galoppen. Det är kanske bara en generationsfråga men det är sånt ingen i min ålder skulle säga ens under pistolhot.